Hej på er! Hur mår ni idag? Jag känner mig på gång. Ska iväg på mitt sista samtal om våld i nära relation, men kommer troligen börja i en kvinnogrupp under hösten. Kan vara spännande att träffa andra som har varit i liknande situation som mig. 

Något som slog mig är att det gått över ett år sen jag fick min diagnos. Asperger/autism. 28 augusti 2018 fick jag diagnosen och mycket har hänt sen dess. Har mognat, fått nya upplevelser, flyttat och börjat ta tag i livet på ett annat sätt. Jag har börjat förstå mig själv på ett helt nytt sätt och klandrar inte mig själv som jag gjorde förut.
En del av mig kände att det var jordens undergång när jag fick diagnosen och det enda jag kunde tänka att det alltid kommer vara nåt fel på mig men nu ser jag fördelarna. Det är okej att jag fungerar på ett annorlunda sätt, att allt inte är självklart i mitt lilla huvud. Det är okej att min energinivå är lägre än andras. Det är okej att jag behöver dagar som jag bara är hemma.
Det viktigaste av allt är jag fantiserar om framtiden och ser den som något positivt.