Minimalism, något många förknippar med att äga så lite som möjligt. En gaffel, en sked, en kniv. Ligger sanning i det men det är inte hela tänket. Du ska äga det du behöver, uppskattar. Det du använder. Ha användningar för allt i ditt hem. Älska det du har. Inte ha saker bara för att ha det. Alla som har en minimalistisk livsstil tolkar det på olika sätt. 

Jag själv strävar efter att jag ska ha användning för allt. Alla mina saker ska ha ett "hem". Vill ha så lite saker som möjligt men inte nödvändigtvis. Så länge det inte är småsaker överallt i mitt hem, inget ska ligga och skräpar framme. Det ska inte finnas onödiga prydnader (blommor kan få finnas), saker som samlar damm. 
Senaste året har jag rensat ut i omgångar. Min garderob svämmade över med kläder och även min sminksamling. Nu har jag bara kläder som jag uppskattar och använder. Smink som jag anävänder och tycker om. 
Om du har ett intresse och det betyder att du kanske har 200 böcker så är det okej, du älskar dina böcker och du har användning för dem. Eller så älskar du att sticka och då betyder det att du troligen har mängder med garn. I min version av minimalism så är mängden av det jag äger inte så viktigt så länge jag har användningar för det.

För mig är minimalism en fördel om du inte tycker om att städa. Om du har färre saker bli det färre saker att plocka undan efter dig. Även om du har en förmåga att flytta ofta som t.ex. jag har varit tvungen att göra en del senaste åren så är det klart mycket enklare eller mindre jobbigt, färre flyttkartonger. 

Minimalism ser olika ut för alla. För en del betyder det att man endast har det absolut nödvändigaste för att leva och för andra betyder det som det är för mig, så länge jag har användning för allt jag äger är det okej.