Vecka 37 (36+2), nu är det inte långt kvar. Både jag och Minitrollets pappa räknar ner dag för dag. Det är det sköna med snitt, jag vet när hon ska komma senaste. Hon kan ju får för sig att vilja säga hej till världen tidigare men då vi det då.
Kan meddela att hon har fixerat sig i magen så om jag skulle föda naturligt ligger hon redo för det. När vi var hos barnmorskan under förra veckan lät hennes hjärta jättebra vilket det har gjort hela graviditeten. 
Jag känner dock att det är trångt för henne där inne nu. Vi bråkar ständigt om platsen i min mage och ibland skriker jag till av smärta. Hon kommer åt någon nerv mot mitt underliv som gör för jävligt ont, nästan så att jag funderade på om det var värkar när det började. Igår fick jag en fin spark mot lungan. Tur att hon är mitt barn annars hade jag blivit arg.

Kan känna att jag senaste veckorna har börjat njuta av att vara gravid. Smeker min kula, pratar med henne där inne. Funderar mycket över hur hon kommer bli som person. Hur kommer det kännas när jag ser henne för första gången? Om 16 dagar vet jag.  

Vad händer i magen nu?

• Barnet är 46 cm lång
• Väger ca 2,8 kg
• Barnet förbereder sig för livet utanför livmodern