Sov ororligt, tankarna är splittrade. Idag är dagen här, ska träffa soc för första gången sedan dom berätta att dom vill avsluta min placering, sen min värld vändes upp och ner och jag gick runt med oro och panik inom mig under flera veckor. Inte för än den här veckan som jag känner att oron har lagt sig lite. Men idag finns oron och ångesten här igen. Det kanske är förståligt med tanke på att dagen är här. Jag är så förberedd som jag kan bli inför mötet. Jag har gjort mängder av research tillsammans med pappa om vad som är rätt och fel. Men som jag sa till en vän igår, sen när har jag fått som vill med soc. Alla säger att det kommer lösa sig men frustrerande att inte vet hur, om jag visste hur det ska lösa sig så skulle allt kännas lättare. Dock är det en del av livet, du får hinder på vägen som du vet att du kommer kunna ta dig över men vet aldrig hur högt du måste hoppa eller hur många försök du måste gör för att ta dig över hindret. Men det hindrar inte för att det oklara skrämmer mig.