Hej på er mina sköna bönor! Hoppas er vecka har flytit på lika bra som min hittills. Igår hade jag en avslutande träff med min kontaktperson. Både mysigt och sorgligt att avsluta den delen. Har haft min kontaktperson i ett år nu och tycker att det har fungerat väldigt bra. Tyvärr är det så att allt har sin tid och nu tar jag nya steg framåt mot ett nytt kapitel i livet.

Idag har jag och mamma varit hos barnmorskan hade även ett möte innan. SIP-möte men tyvärr kändes det som bortkastade tid. Blev bara arg. Psykologen jag har träffat från mödravården fick det att låta som att bara för att jag har asperger kommer jag inte klara av att ta hand om mitt barn om jag inte fortsätter med insatser. Detta är en psykolog som har träffat mig två gånger. Jag ville träffa en psykolog för att jag skulle få stöd genom graviditeten inte för att jag hade en oro för framtiden. Dom andra på mötet som har varit med mig längre eller träffat mig oftare (biståndshandläggare, barnmorska & arbetsterapeut) suckade mest och visa inte alls att dom var bekymrade på någon nivå. Ganska tacksam över att dom var realistiska. Känner mig ändå lite kränkt på något sätt....