Energidipp

Nu har min energidipp kommit som en smäll. Verkligheten om att jag inte har energin till att kämpa på 100% kommer. Att tillåta mig själv att bara ta det lugnt har jag svårt för men istället blir jag bara sittandes och känner mig helt blank. Kan knappt tänka. Som en bonus är mensveckan här med smärta och för mer sig lite extra trötthet. 

Det där mer att acceptera att jag har en funktionsnedsättning och tillåta mig själv att ta det lugnt när kropp och psyke säger ifrån har jag väldigt svårt för, vill ju så gärna ha den där energin och istället för att acceptera drar jag ner mig själv och får ångest över att jag inte gör något. Det blir en ond cirkel. 
Jag måste bli bättre på att acceptera att min energinivå är låg. Generellt måste jag acceptera att jag fungerar på ett viss sätt och inte känna ett "måste". Får heller inte ha dåligt samvete för att jag bara orkar med hundpromenader vissa dagar. Är expert ge mig skam för att jag inte orkar lika mycket som "andra". Alla dessa tankar om vad jag borde göra är giftiga i vissa fall. Så nu är det dags för mig att acceptera till 100% att jag bara klarar av ett viss antal aktiviteter om dagen och att det är OKEJ!