Tredje gången gilt. Efter tre gånger av att ha bokat biljett så åkte mamma i natt eller rättare sagt, tre på morgonen. Tog några sista bilder på Sandrea och mamma ihop klockan 2 på morgonen, tänkte inte ens på att morgonrocken låg där bakom men det kanske en kommer undan med den tiden på dygnet. 

Det är många blandade känslor runt att mamma har åkt. Vi har spenderat fyra månader ihop, mycket längre än planerat. Har verkligen vant mig vid att ha henne här. Ett tag längtade jag efter att få vara själv igen men sen när dagen kom blev det väldigt jobbigt. Efter att vi sagt hejdå nere vid porten klev jag in i hissen med Sandrea i famnen för att åka upp, då kom tårarna. Som tur var Sandrea en solstråle och gav mig världens största leende när vi kröp ner i sängen. Då kändes det bättre. 
Vet inte när vi träffas igen med tanke på pandemin. Tidigast nästa år men troligtvis blir det inte för än i April. Kommer sakna henne väldigt mycket. Nu får jag återgå till det normala eller snarare hitta ett nytt normalt. Innan mamma var här hade jag inte ett barn och nu är jag själv med min lilla tjej och pojkarna på fyra ben.