Igår kom tårarna. Tårar av trötthet och när det inte går som planerat. Men hennes leende gör allt bättre. 
Skulle iväg till återvinningen med Sandrea och Enzo. Skulle ha avbutit planen så fort jag klev ut i trapphuset. Först möter vi en hund i trapphuset och där försöker jag packa undan med Sandrea i liggdelen i ena handen, Enzo och sopor i den andra. Det löser sig men kände hu frustrationen kom. Sandrea böja gnälla lite i och fortsätter med det i vagnen när vi går. Försöker gå vidare men bestämmer mig för att sätta henne i bärselen. Knyter fast Enzo i en stolpe för att ha händerna fria. När jag har fått ner henne i bärselen inser jag att jag har glömt mössa åt henne och det är för soligt för att vara utan och i samma stund kissar Enzo på stolpen och prickar sitt koppel. Jag var måttligt förbannad på situationen och väldigt bitter mot Enzo tyvärr. Det var bara att gå hem igen med ett pissigt koppel i handen. När vi kommer hem och jag befinner mig tillslut i soffan kommer tårarna. Bestämde mig för att bara ta det lugnt då. Mysa med henne i soffan och titta på Vikings. 

Idag är det en ny dag. Vi gick till återvinningen på mogonpromenaden och det flöt på fint. Sandrea sov hela vägen dit och ligger och sover nu i sin säng. Tror hon har varannan dag som sovdag och sedan varannan dag då hon är vaken mycket. Känns bra att få lite koll på hennes rutiner nu och planera där efter. 
Nu har jag lyckats städa lite och ska sedan ta tag i lite organisering och rensning under dagen.
Hoppas ni får en fin onsdag!