På dagens morgonpromenad fick vi ett oväntat möte. En skatunge mötte vi på vägen. Tyckte synd om den lilla och ville inget hellre än att ta med lille hem och ge den kärlek. Verkade inte som lillen hade lärt sig flyga ordentligt än. Hoppas innerligt att ingen kan lyckas ta hen. Tyvärr är världen en tuff plats och speciellt för en fågelunge som kommit bort från boet. 
Vi blev tvugna att tillslut vandra vidare på vår morgonpromenad. Vi begav oss ut på landsvägen. Avslappnat, lagom temperatur för alla tre och härlig utsikt. Jag har senaste veckan börjat bära Sandrea i bärsele och det är perfekt när jag är ute och gå med Enzo. Känner att jag har mer kontroll över honom och han slipper riskera att bli påkörd av vagne, det bästa av allt är att Sandrea älskar att vara i den. Kan erkänna att ha hennes lilla huvud där kan distrahera mig från att vara uppmärksam på min omgivning.
Under promenaden fokuserade jag på nuet. Var här i stunden. Lät mig inte stressas av något. Det är otroligt viktigt för mig att ta stunder då jag släpper allt runt mig och bara fokuserar på det jag gör. Perfekta tillfället är på promenaderna för då uppskattar jag dom mer.
Lyssnar på fåglarna, tittar på min omgivning, ger Enzo uppmärksamhet och låter min sinnesstämning bli positiv. Jag mår alltid bättre av att ha promenader där jag fokuserar på nuet.
