När du har lidit av psykisk ohälsa eller har autism som i mitt fall ökar risken för förlossningsdepression. Övergrepp som har skapat en form av förlossningsrädsla för mig kan göra att det triggas. Även kvinnor som aldrig har lidit av psykisk ohälsa i någon form kan drabbas av förlossningsdepression. Det har mycket med hormonerna som frigörs på något sätt under en förlossning som skapar krocken i känslolivet.

Snittet som jag fick beviljat är på grund av att jag har varit med om övergrepp och oron för att föda vaginalt skulle skapa någon form av flashbacks fanns. Oro för att det skulle påverka min relation till mitt barn om jag upplevde liknande smärta som under ett övergrepp. Målet med snittet är att ta bort risken för att min relation till henne ska påverkas av trauma och även i sig reducera risken för en depression även om det kan ske genom ett snitt också.

Jag oroar mig för att drabbas av förlossningsdepression. Fruktar att det ska vara så illa att jag knappt ska vilja hålla i henne. Just i tanken på att det är jag som kommer ha det största ansvaret för henne en lång tid framåt vill jag att inget ska gå fel känslomässigt. Vill kunna vara allt för henne från hennes första minut utanför magen. Vara hennes trygga punkt nu och för all framtid.
I dagsläget längtar jag efter att få ha henne i min famn och bli överväldigad av en ny form av kärlek. Kan inte tänka mig att reagera på ett annat sätt. Tänker nu på hur jag ska skydda henne från allt hemskt i världen. Samtidigt finns spår av oro i bakhuvudet. Vet att det inte är bra att oroa sig för problem som inte finns än och det hjälper definitivt inte.

Nu tänker jag se fram emot att få träffa mitt barn!