Hade tänkte att sista veckan nu innan förlossning skulle bli lugn och skön men den har varit allt annat än det. Det känns som den har varit värre än vad själva förlossningen kommer vara om inte annat mentalt jobbigare. 

Efter många samtal igår är en tid bokad för mig idag att göra test för covid-19. Ringde sist till förlossningen för att dubbelkolla att dom släpper in mig om provet som görs idag är negativt, det vill säga inga spår av covid-19. Jag skulle vara välkommen. Förlossningen var det sista samtalet för dagen och när jag hade lagt på brast det för mig.
Tårarna rann och mamma kom in efter att ha varit ute med sopor och såg helt frågande på mig och trodde det värsta. I mitt snyftande fick jag fram orden "dom tar emot mig *snyft*". En liten lättnad samtidigt finns en liten oro fortfarande i mig. 
Jag och mamma har en sista idé för gravidbilder som vi ska fota idag som kan vara väldigt rolig, vi hoppas på att den blir lika bra i verkligheten som i huvudet. Ibland kan en idé vara sjukt bra i huvudet men sen i praktiken faller den platt men tror inte att det kommer göra det i detta fall. 
Annars ska vi fortsätta packa det som går att packa. Skulle nästan vilja säga att vi är klara med det som går att packa men vill inte svära på det, finns säkert saker som gömmer sig i olika hörn.