Idag när jag kom in till Strängnäs gjorde jag nåt som jag inte gjort på länge. Gå ner till vattnet och bara sitta där. Platsen jag valde var en favoritplats från när jag bodde där. Satt där 15-20 minuter med min islatte och njöt av lugnet som vattnet ger mig. Lät tankarna försvinna. 
Den obeskrivliga känslan som landar inom mig varje gång jag kommer till Strängnäs fanns där. Vet aldrig hur jag ska placera den känslan. Staden känns så främmande nuförtiden samtidigt som det känns hemma. Kan varje gata och genväg, min kunskap för genvägar kom till användning när jag fick springa (spranga inte men det blev en powerwalk) till bussen. Kom fram med några minuter till godo och gav mig själv en klapp på axeln. 

På sätt och vis ska det bli skönt när jag inte behöver återvända hit igen. 1 år kvar och sen kan jag släppa taget om den här staden helt. Inte blicka tillbaka och inte behöva påminnas om det jag förlorat här. Är ändå tacksam för tiden jag har haft i Strängnäs. Fann vänner för livet här.