Idag går jag in i vecka 34. Om sex veckor håller jag Minitrollet i min famn. Känns helt sjuk när jag tänker på det. Får lite "oh shit"-känsla inom mig. Längtar tills hon är här samtidigt vill en del av mig hålla henne där hon är trygg från världen.
Senaste två veckorna har varit rätt okej. Har tyvärr fått mera krämpor, inte bara ryggen längre som jag känner av. Hon ligger och trycker ner mot underlivet och nerver kommer i kläm. Bäcken spökar. Har nu börjat få sova med kudde mellan benen för att komma upp lite så att jag inte hamnar på magen. Kan även bara sova på högra sidan för på vänster sida gör det lätt ont. Har blivit lite känslig runt magen, öm på något märkligt sätt.
Börjar känna av en annan form av trötthet. Energin finns inte riktigt där jag vill ha den. Försöker pusha på ändå, trotsa känslan men tillåter mig ändå att ta en timma om dagen och för att vila oavsett om jag har haft en lugn dag eller inte.
Men på den ljusa sidan har jag känt mig mera bekväm som gravid. Kanske är det kulan jag gillar?
Senaste två veckorna har varit rätt okej. Har tyvärr fått mera krämpor, inte bara ryggen längre som jag känner av. Hon ligger och trycker ner mot underlivet och nerver kommer i kläm. Bäcken spökar. Har nu börjat få sova med kudde mellan benen för att komma upp lite så att jag inte hamnar på magen. Kan även bara sova på högra sidan för på vänster sida gör det lätt ont. Har blivit lite känslig runt magen, öm på något märkligt sätt.
Börjar känna av en annan form av trötthet. Energin finns inte riktigt där jag vill ha den. Försöker pusha på ändå, trotsa känslan men tillåter mig ändå att ta en timma om dagen och för att vila oavsett om jag har haft en lugn dag eller inte.
Men på den ljusa sidan har jag känt mig mera bekväm som gravid. Kanske är det kulan jag gillar?