Jag har känt mig så tom senaste dagarna. Tom inombords. Inte vetat vad jag ska göra även om jag sedan har gjort saker. Känns som jag lever i ett vakum, i väntans tider. Räknar ner, vecka för vecka, dag för dag.
Samtidigt i mitt vakum har jag släppt på min oro. Har hamnat i en tankeställning som skapar en form av trygghet. Vad som än händer kommer vara menat att hända. Det gör att jag inte oroar mig för framtiden. Lättare att leva i nuet. Önskar bara att jag hade börjat tänka på det sättet tidigare. Hade sparat in många sömnalösa nätter på det.
Ska försöka samla på mig lite positiv inspiration idag. Peppa mig själv. Hitta min inre kraft. Hitta lusten att hålla ut de sista veckorna innan det är dags. Försöka göra av det bästa av tiden jag har kvar med bara mig själv. Njuta av att vara ensam för sen kommer jag aldrig mer vara ensam, kommer ha en liten människa att ta hand om.