Den här veckan har mina rutiner brutits helt vilket ger en form av reaktion på den mentala hälsan. Eller snarare på min lust att göra saker. Är hemma med Enzo och ser efter honom vilket jag egentligen inte har något emot. Skulle ha storhandlat igår med min kontaktperson men han har åkt på influensan så då blev det inställt. Valde att ställa in min träff med arbetsterapeuten imorgon för att jag kände att jag skulle vara borta alldeles för länge från Enzo. Blir just nu bara korta promenader på grund av operationen och då känns det dumt att åka iväg en längre stund från honom ifall han behöver gå ut.
Igår blev jag helt lamslagen, satt mer eller mindre framför TVn hela dagen. Myste med Enzo som var extra mammig. Sömnbristen gjorde nog sin inverkan på mig också. Idag har jag samma känsla men tvingade mig själv till att göra något med dagen.
Igår blev jag helt lamslagen, satt mer eller mindre framför TVn hela dagen. Myste med Enzo som var extra mammig. Sömnbristen gjorde nog sin inverkan på mig också. Idag har jag samma känsla men tvingade mig själv till att göra något med dagen.
Hade tänkt att vara duktigt att få brev till försäkringskassan postat när jag skulle ner till affären för att handla. Frustrerande nog hade mina kuvert gått upp i rök och då kom ännu en anledning till att ta sig ner till affären. Vägen ner njöt jag faktiskt. Solen lyste på och frestades av tanken att gå och köpa mig en latte och sätta mig vid vattnet, efter övervägande kom jag fram till att min gravidblåsa skulle tyvärr inte hålla speciellt länge då med kaffe i kroppen. Direkt in på Ica blev det.
Listan följdes noga, bara tre extra saker följde med hem. Vägen hem blev kämpig och kände att jag började ångra min tur till affären. Sammandragningar gjorde sig påminda och ryggen tyckte det var jobbigt med en ryggsäck fylld med mat och även en fylld tygkasse i handen. Det tog inte slut där heller. In på djuraffären för att köpa lite färskmat åt Enzo för att jag kände han förtjäna något extra gott.
Uppförsbacken hem kändes otroligt kämpig. Rörde mig i snigelfart och hemvägen kändes dubbelt så lång som i vanliga fall. Väl hemma möts jag av Enzo som är glad med låg samtidigt, han har kräkts i vardagsrummet. Tyckte otroligt synd om honom. Jag ringde veterinären och rådfråga, sluta med smärtstillande var det enda som gällde då det antagligen var det som hade orsakat detta. Små måltider med mat som är bra för magen, vilken tur att jag köpte färskfoder åt honom.
Trots att det var kämpigt kände jag ändå att den här turen gjorde lite nytta för själen. Var på bättre humör efter och kände att jag hade fått ny kraft.
Listan följdes noga, bara tre extra saker följde med hem. Vägen hem blev kämpig och kände att jag började ångra min tur till affären. Sammandragningar gjorde sig påminda och ryggen tyckte det var jobbigt med en ryggsäck fylld med mat och även en fylld tygkasse i handen. Det tog inte slut där heller. In på djuraffären för att köpa lite färskmat åt Enzo för att jag kände han förtjäna något extra gott.
Uppförsbacken hem kändes otroligt kämpig. Rörde mig i snigelfart och hemvägen kändes dubbelt så lång som i vanliga fall. Väl hemma möts jag av Enzo som är glad med låg samtidigt, han har kräkts i vardagsrummet. Tyckte otroligt synd om honom. Jag ringde veterinären och rådfråga, sluta med smärtstillande var det enda som gällde då det antagligen var det som hade orsakat detta. Små måltider med mat som är bra för magen, vilken tur att jag köpte färskfoder åt honom.
Trots att det var kämpigt kände jag ändå att den här turen gjorde lite nytta för själen. Var på bättre humör efter och kände att jag hade fått ny kraft.