När jag börjar vakna till liv och ser ut genom fönstret ser jag härliga färger på molnen. Den där perfekta rosa färgen som bara solens sken mot molnen kan skapa. Inser då att det är dags att gå upp. När solen tittar fram såhär års betyder det att klockan är någonstans mellan åtta och nio. Mycket riktigt. Rengör mitt ansikte snabbt och sedan går jag ner för att ge Enzo sin frukost och koka lite te åt mig. Tyvärr fick jag inte avsluta mitt te för än en ivrig Enzo ville gå ut på sin morgonrunda. Passade på att ta med mig kameran när jag såg att frost hade bildats under natten.

Frost har blivit vår variant av vinter nu verkar det som nu. Enstaka minusgrad. Tyst i skogen. Bara jag och Enzo som vandrar runt där på den frusna marken. Kanske hade vi sällskap längre in i skogen då Enzo tyckte att han hörde något där och gick upp i varv av sin nyfikenhet. Promenaden blev behaglig och lugn ändå.
Nu är det dags att sätta fart på min dag. Tvätten tvättar inte sig själv tyvärr och frukosten gör inte sig själv heller, väldigt oförskämt kan jag tycka.