I torsdags gick jag in i vecka 20. Nu börjar det kännas som att den riktiga magen poppar fram och inte magen som är fylld med gaser. Det är lite mysigt på sitt sätt.
Hormonerna har varit hemska senaste veckorna. Jag är lättirriterad och tror att dom är orsaken till att min asperger förstärks också. Det är som att jag har vandrat inom autism spektrumet, vilket är naturligt att göra beroende på ens mående. Nu har det dock blivit permanent under graviditeten. Tolkar saker och ting mera bokstavligt, jobbigare att hantera sociala situationer själv vilket i sin tur leder till mera ångest för att lämna hemmet och åka kommunalt speciellt, är mer känslig för ljud och ljus. Det gör livet att vara ensam i graviditeten lite jobbigare. Tur att jag har min kontaktperson som hjälper mig att handla och även åka iväg till sjukhuset för ultraljud.   

Minitrollet har jag börjat känna mer och mer tydligt i mig, inte så att någon kan se rörelser på magen men känner att det är någon där inne som rör sig. Som en en petning eller bubbla. Det är en sådan unik känsla. Känner lillen speciellt när jag ligger på sidan eller när jag byter ställning.
Sammandragningar känner jag då och då. Hade en omgång igår kväll vilket inte var den mysigaste känslan, som tur var det lagom till läggdags. Vad jag har läst är det bra att slappna av och ta ett varmt bad när en har besvär av sammandragningar. 

På tisdag den 7/1 händer något roligt. Då är det dags för ultraljud igen och förhoppningsvis får jag veta könet på Minitrollet. Ska bli så spännande. Jag har känslan av att det är en flicka. Men får se ifall min magkänsla har fel, vilket den ofta har... 

Vad händer i magen nu?

• Barnet är ca 22 cm lång
• Vägen ca 225 gram
• Utvecklingen av sinnerorganen kommer nu