Igår gick vi på outforskad mark. Blev nästan arg på mig själv som inte utforskat den här delen av skogen tidigare, jag har ändå bott i Mariefred sen april.
När vi började promenera på stigen som vi aldrig följt tidigare fylldes jag av förväntan. Nyfiken på vad vi skulle här näst. Skulle skogens skönthet ta mig med storm? Spår av vildsvin var tydliga, fläckvist uppgrävt i marken. Började prata lite extra högt med Enzo ifall vildsvinen var i närheten, troligen skulle de gå åt andra hållet om de hörde mig.
När vi började promenera på stigen som vi aldrig följt tidigare fylldes jag av förväntan. Nyfiken på vad vi skulle här näst. Skulle skogens skönthet ta mig med storm? Spår av vildsvin var tydliga, fläckvist uppgrävt i marken. Började prata lite extra högt med Enzo ifall vildsvinen var i närheten, troligen skulle de gå åt andra hållet om de hörde mig.
Vi kommer upp på en höjd. Där klämmer solens strålar in sig mellan träden. Märker att solen kommer ge upp för dagen snart men jag stressar inte, känner att vi har gott om tid för att fortsätta vår upptäcksfärd och ändå hitta tillbaka till samhället. Inget spår av djur eller människor tills jag ska ta selfie till instagram och överraskas av ett par som kommer gåendes bakom mig. Ibland är jag inte beredd på att möta människor i skogen. Vill helst undvika människor när jag är ute i naturen. Jag vill njuta av att känna att allt är fridfullt och låta naturens magi ta hand om min själ.
Mitt lokalsinne svek mig inte och vi hittade tillbaka hem. Direkt vill utforska mer av vägen vi hittade. Se var den kan leda oss. Hoppas på att kunna göra den längre. Njuta längre. Hoppas på att få in tid till att göra det under kommande vecka. Vill så gärna gå ut där igen. In i djupet av skogen och glömma bort världen utanför.