God mogon mina sköna bönor! Natten har känts alldeles för kort men det gör inte så mycket när en får vakna upp till leenden från sitt barn. Börja dagen med morgonmys och kaffe är inte så dumt även om lite mer sömn skulle inte skada. Känner att jag är ganska bortskämd med sömn ändå. Sandrea sover igenom nästan hela nätterna, vaknar bara upp en kortis för mat och sedan somnar hon med tutten i munnen. 
Nu börjar det känns som hon är helt återställd. Magen är inte svullen, hon pruttar mycket och bajset ser nästan normalt ut. Japp, när en har en bebis handlar allt om hur bajset ser ut. Ens prioriteringar ändras lite, nu är jag glad när jag får byta en rejäl kladdig bajsblöja. Något en fruktade innan hon kom till världen. I den där blöjan kan du avgöra om din lilla mår bra eller dåligt. Just nu tyder jag det som att hon mår hyfsat bra. Lite gnälligt ibland när det ska ut något men inte så mycket. 

Nog med skitsnacka (bokstavligt talat). Dagarna närmar sig. På fredag ska mamma åka tillbaka till Malta. Det ä både nervöst och lite lättnad. Nervöst för att jag blir helt själv med Sandrea. Den stora utmaningen även om jag skött det mesta själv, bara fått lite avlastning ibland när hon har varit ledsen eller hon ska matas med flaska. Fast det ska bli så skönt att vara själv igen. Jag och morsan fick lite mera tid tillsammans än vad vi hade räknat med. Två månader förvandlades till fyra månader på grund av pandemin. Hon fick åka tidigare hit och kommer åka lite senare än planerat. Jag är tacksam för att mamma har varit här men både jag och mamma är lite av ensamma vargar och behöver våran egentid. Tiden att bara få vara själva och göra det vi själva vill. Vi båda kommer tycka att det blir skönt att få vara själva igen.