Det är nog svårt för oss alla under dessa tider med coronaviruset. Avbryta ens vanliga rutiner, tänka sig för innan en går ut genom dörren, inte kunna göra det man brukar eller att saker som du sett framemot ställs in. Även om du inte lider av psykisk ohälsa eller en funktionsnedsättning kan jag tänka mig att det är jobbigt.
När du är autistisk är det inte helt ovanligt att du har svårt med förändringar som påverkar din vardag, både negativt och positiva förändringar kan vara jobbiga. Det som är värst är när det är oförberett, hjärnan har inte fått tid på sig att bearbeta det som ska ske. Då kan vi som har svårt med förändringar må riktigt dåligt, en del hamnar i så kallad melt down, jag själv mår psykiskt dåligt och går nästan i en depression.
Jag kan bara tala för mig själv och det jag har sätt här och där i sociala medier. Det som händer i världen just påverkar mig otroligt mycket mer än vad jag trodde även om det är små saker. Nu är mina träffar med min kontaktperson inställda minst två veckor framåt på grund av att han tillhör riskgruppen, ställer in mig på att det avslutas helt nu. Jag var beredd på att vi skulle avsluta sista april men inte redan nu. Det jag har planerat i mitt huvud försvann helt och kände hur min värld förstördes igår när han ringde och berätta.
Jag hade sett framemot att fira påsk med pappa och familjen men tyvärr kommer dom inte ner och hälsar på då dom bor i Stockholm. Förstår att dom inte vill ta med nåt som kan smitta gravida mig.
Något som kanske känns fånigt och litet för andra men som kändes stort för mig var att jag äntligen skulle få sällskap för att titta på Eurovision. Jag har suttit själv och känt mig ensam senaste åren. En höjdpunkt med att ha mamma här var att det skulle bli en mysig sak. Även att fira Valborg ihop var något jag längtade efter men även det är inställt. Fruktar att Pride kommer bli inställt men hoppas på att allt detta kaos har lagt.
Även om jag förstår anledningen bakom förändringarna och förstår att det är på liv och död så gör det inte saken mindre jobbig. Det är så många saker som byggs upp och gör att en inte vet varken ut eller in. Jag kan tillslut accpetera en förändring och vänja mig vid tanken efter någon dag. Det får mig dock att tänka på dom som är ännu mer bundna vid sina rutiner och hur samhället ska fungera. Dom som inte klarar av att gå utanför sina ramar alls. Om jag mår såhär av några "milda" förändringar kan jag knappt tänka vad andra går igenom om deras rutiner måste brytas. På grund av att folk hamstrar kanske en autistisk person inte kan köpa det hen alltid köper på måndagar och får melt down på grund av det eller att hens dagliga verksamhet ställs in och livet är uppbyggt runt det. Vet inte vad lösningen skulle vara för att underlätta livet just nu för oss autistiska som tycker att det är jobbigt....
När du är autistisk är det inte helt ovanligt att du har svårt med förändringar som påverkar din vardag, både negativt och positiva förändringar kan vara jobbiga. Det som är värst är när det är oförberett, hjärnan har inte fått tid på sig att bearbeta det som ska ske. Då kan vi som har svårt med förändringar må riktigt dåligt, en del hamnar i så kallad melt down, jag själv mår psykiskt dåligt och går nästan i en depression.Jag kan bara tala för mig själv och det jag har sätt här och där i sociala medier. Det som händer i världen just påverkar mig otroligt mycket mer än vad jag trodde även om det är små saker. Nu är mina träffar med min kontaktperson inställda minst två veckor framåt på grund av att han tillhör riskgruppen, ställer in mig på att det avslutas helt nu. Jag var beredd på att vi skulle avsluta sista april men inte redan nu. Det jag har planerat i mitt huvud försvann helt och kände hur min värld förstördes igår när han ringde och berätta.
Jag hade sett framemot att fira påsk med pappa och familjen men tyvärr kommer dom inte ner och hälsar på då dom bor i Stockholm. Förstår att dom inte vill ta med nåt som kan smitta gravida mig.
Något som kanske känns fånigt och litet för andra men som kändes stort för mig var att jag äntligen skulle få sällskap för att titta på Eurovision. Jag har suttit själv och känt mig ensam senaste åren. En höjdpunkt med att ha mamma här var att det skulle bli en mysig sak. Även att fira Valborg ihop var något jag längtade efter men även det är inställt. Fruktar att Pride kommer bli inställt men hoppas på att allt detta kaos har lagt.
Även om jag förstår anledningen bakom förändringarna och förstår att det är på liv och död så gör det inte saken mindre jobbig. Det är så många saker som byggs upp och gör att en inte vet varken ut eller in. Jag kan tillslut accpetera en förändring och vänja mig vid tanken efter någon dag. Det får mig dock att tänka på dom som är ännu mer bundna vid sina rutiner och hur samhället ska fungera. Dom som inte klarar av att gå utanför sina ramar alls. Om jag mår såhär av några "milda" förändringar kan jag knappt tänka vad andra går igenom om deras rutiner måste brytas. På grund av att folk hamstrar kanske en autistisk person inte kan köpa det hen alltid köper på måndagar och får melt down på grund av det eller att hens dagliga verksamhet ställs in och livet är uppbyggt runt det. Vet inte vad lösningen skulle vara för att underlätta livet just nu för oss autistiska som tycker att det är jobbigt....