17 februari kastrerade jag Enzo och förväntade mig inte att jag skulle märka någon skillnad, hoppades på det men inget jag trodde skulle ske på grund av att det gjordes i sen ålder. Min förhoppning var att han skulle bli lugnare men ville också skydda honom från framtida sjukdomar och även känna att han ska kunna umgås med vilket kön som helst utan att riskera valpar. Han kommer upp i ålderna och då ökar risken för testikelcancer bland annat. Jag har sen länge gett upp tanken på att para honom då jag vet att varken han eller jag är intresserade av utställningar vilket behövs för att avla, enda anledningen till att jag skulle ha velat para honom skulle ha varit för att ha en valp efter honom men har insett att två hundar på helttid är för mycket. 

Jag har märkt skillnad. Enzo har blivit mera lyhörd och mycket lättare att få kontakt med. Han är mindre stressad ute och så mycket lättare att hantera vid hundmöte. Han har blivit godismotiverad, kan få honom att sitta när vi ser en annan hund. Jag har till och med lyckats en gång att få honom att fokusera på godiset trots att en annan hund passerade på samma gångbana som oss, kan har hjälpt att lugna Leon var bredvid då också. 
Tycker att vi har gjort framsteg väldigt snabbt. Hjälper även att jag använder grimma när vi är ute för han har en del kraft och matte är inte så stark och stadig i kroppen just nu. Ibland går vi svängar utan grimman då han egentligen hellre är utan den. Det blir dock sträckor där risken att möta hund inte är så stor eller när vi går ut för att busa. 
Våra promenader har blivit mycket mer harmoniska och tror att det är en av anledningarna till att jag lyckas hålla i rutinen med långpromenader varje dag oavsett om jag är trött eller inte. När jag kan njuta till 100% av en promenad och inte känna mig stressad över att vi kanske möter en hund som "förstör" promenaden gör det verkligen skillnad. 

Tacksam för att jag äntligen tog tag i det men irriterad för att jag inte har gjort det tidigare....