God morgon vecka 31! Två månader kvar tills jag håller min lilla tjej i famnen. Fick igår hem kallelsen med exakt datum. Samma datum som jag och läkaren diskuterade i tisdags. Enda anledningen till att det skulle ändras är om Minitrollet skulle få för sig att titta ut tidigare eller om dom skulle få in något akut.
Kan säga att jag fortfarande lever i någon form av bubbla av att allt känns overkligt. Kan fortfarande inte riktigt förstå att jag ska få ett barn trots att mamma och jag verkligen har gått på jakt efter allt jag behöver första tiden. Stora plånboken har åkt fram. Verkar som att mamma/mormor vill skämma bort henne också lite.
Mamma är den första som har fått känna på magen och känt henne sparka och kommer troligen vara den enda. Hon tycker det är väldigt mysigt även om lilltjejen där inne är lite blyg och inte vill göra sig till känna. Men några rörelser har mamma/mormor fått känna.
Men hur mår jag nu? Jodå orkar fortfarande med mina långpromenader med Enzo. Det gör verkligen stor skillnad för mitt mående både mentalt och fysiskt. Det är också min egentid nu när mamma är här. Tiden då allt annat inte finns. Magen känns dock besvärlig till och från. Ibland trycker det så att det gör ont på ett konstigt sätt, trycker upp mot lungorna speciellt efter jag har ätit. Har haft en del problem med halsbränna. Ryggen är mest besvärlig på kvällarn och jag tror att jag verkligen måste tänka på hur jag sitter.

Vad händer i magen nu?

• Hon är ca 37 cm lång
• Väger ca 1,6 kilo i början av veckan och i slutet 1,76 kilo
• Alla organ är nästan färdigutvecklade