Vaknar av att Apollo vill krypa ner i sängen med mig och Enzo. Han vill ligga tätt intill mig uppe vid huvudkudden och under täcket. Jag lyfter välkomnande upp täcket så att han kan krypa ner. Kärleksfullt kryper han tätt intill mig och jag känner värmen. Lite för mycket värme och jag börjar svettas. Inser att jag måste upp och besöka damrummet. Kommer tillbaka till sängen och Apollo fortsätter ligga kvar trots att jag har stört ron. Fortsätter att känna mig lite överhettad när jag har krypit ner men min lilla kisse vill ligga kvar. Sen inser min mun att jag är törstig och kort där efter skriker magen efter någon form av föda. Inser snart att detta är ingen idé. Jag får gå upp.
Apollo följer med mig ner till köket och jag stoppar i mig lite rostat bröd med sylt och dricker kolsyrat vatten. Inte den roligaste kombinationen men det gör sin nytta. När det är dags att försöka somna om följer Apollo med mig upp igen för att natta mig. Hans gulliga vana är att alltid mysa med mig när jag går och lägger mig och han gör det så gärna igen nu klockan 03.30 på morgonen.
Jag försöker verkligen ligga i sängen och slappna av, tröttheten finns svagt i kroppen men mina tankar börjar snurra. Tankar på klimatet och ämne som klimatångest. Nu inser jag att detta har blivit hopplöst och jag känner mig klarvaken. Tittar ut genom fönstret och ser det vackra morgonljuset.

Eftersom jag ändå inte kan sova springer jag ut med kameran för att fånga konsten som sker i himlen. Strax efter fyra på morgonen. Det är lugnt och fridfullt ute. Fåglarna kvittrar ostört. Himlen lyser med sitt magiska ljus. Molnens former varierar. Det är helt enkelt vackert. En vacker soluppgång som speglas i molnen.