Ska jag vara ärlig tyckte jag att jag var gigantisk i vecka 25 och ville inte bli större om magen. Fick inte plats i några byxor. Kände att det där räckte. Nu när jag tittar och jämför förstår jag inte hur jag tänkte. Magen är väl dubbelt så stor nu och snart är den borta.

Mitt största problem var att jag tyckte att jag såg "tjock ut" och inte gravid. Giftiga tankar som ville ta över. Spår efter min ätstörning. Var rädd att se tjockare ut om magen blev större. Som tur är trivs jag som gravid nu när det bara är några veckor kvar. Lite frustrerande på sitt sätt. Hade varit roligare om jag gjort det från början. Kanske trivs jag bättre nu för att det är en kula som inte går att missta? Ser mig inte som "tjock" när jag tittar mig själv i spegeln, ser mig som gravid. Får vara tacksam att jag har trivts i min egna kropp de senaste veckorna och faktiskt kunnat njuta av magen.

Det är så lätt att få bilden att en borde vara glad och lycklig genom hela graviditeten, älska sin kropp. Det är inte självklart att en gör det.