Välförtjänt kopp kaffe

05.30 verkade ron för att sova komma åter. Satte ett larm på klockan åtta för Enzos skull men då var det alldeles för skönt i sängen för att kliva upp. En timma senare märker jag att Enzo hoppar ner från sängen och ställer sig för att ge mig en anklagande blick. Jag hade inget annat val än att försöka ta mig upp ur sängen och inget kaffe eller te hann jag ta innan det var dags att bege sig ut. Ett glas citronvatten medan Enzo åt sin frukost och sen var det bara ge sig ut.
Otroligt nog orkade jag gå en promenad på fyrtio minuter. Kändes som vi kunde behöva den starten på dagen idag. Enzo klarade ett av två hundmöten på vägen och det är jag nöjd med. Gissar att problemet med första hundmötet var att det var i skogen och det är en plats där vi inte möter hundar allt för ofta. När vi är i skogen är dessutom alla hans instinkter på sin topp. Lukta, titta och lyssna. Kan hända att det finns något djur att jaga där och han hoppas på att han ska få göra det en vacker dag. Det är min teori om varför det är lite knepigare där och sen kan det dels bero på vad för hund vi möter.

När vi kom hem startade jag kaffet i hopp om att det skulle väcka mamma med både ljud och lukt. Planen funkade riktigt bra för när jag gjorde mig i ordning i badrummet i väntan på kaffet kom hon upp. Berättade om min tidiga och händelserika morgon med både mys och fotografering.
När jag fått på ett ansikte gick jag ner och gjorde mamma sällskap för morgonkaffet. Det kaffet satt fint. Välförtjänt kopp om jag får säga det själv. Nu känner jag mig väldigt redo för dagen. Trots att min morgon blev långt ifrån som jag hade planerat den är jag på gott humör.