Senaste dagarna har jag stått vid ett vägskäl med två val. Ena vägen leder till en tunnel så mörk och djup att jag inte kommer se ljuset igen. Den andra vägen leder till oändligt ljus, en ljusframtid. Jag har inte vetat vilken som är vilken, bara att jag måste välja någon snart. Igår gjorde jag mitt val och går nu på en väg utan att veta om den där tunneln kommer eller inte. Dock känns det som rätt val.
Det där med val i livet, prioritera sig själv före alla andra det är en konst som man lär sig efter många felsteg. Det är alltid svårt att veta om man gör rätt val i stunden men tiden får utvisa det. Det går bara att lita på sin magkänsla där i stunden och känslan du får efter att valet är gjort. Ibland är det solklart och ibland har du en extrem beslutångest. När beslutångesten kommer får du jämföra för -och nackdelar med dina valmöjligheter.
Vet att mitt liv kommer bli tufft efter detta val. Det kommer bjuda på en utmaning som jag aldrig har gjort förut. Trots att det kommer bli svårt tror jag att jag kommer bli lyckligare. Känner mig tillräckligt trygg i mig själv nu och vet att jag förtjänar det bästa och att jag kan gå vidare från något som inte är bra för mig.
Vet att mitt liv kommer bli tufft efter detta val. Det kommer bjuda på en utmaning som jag aldrig har gjort förut. Trots att det kommer bli svårt tror jag att jag kommer bli lyckligare. Känner mig tillräckligt trygg i mig själv nu och vet att jag förtjänar det bästa och att jag kan gå vidare från något som inte är bra för mig.