Djupa morgontankar

God morgon! Idag vaknar jag upp med djupa morgontankar. Sitter och tänker på hur jag mådde för ett år sedan, hur livet såg ut. Den här bilden på mig och Enzo tog jag tredje oktober förra året. Två dagar innan jag blev tvångsinlagd på psykiatrin.
Tänker hur lätt man kan dölja sitt mående. Ändå kan jag se hur det speglas. Kanske för att jag vet hur glada Denise ser ut nu. Jag är ständigt rädd för att hamna på den platsen i mitt mående igen. Rädd för att känna den där hopplösheten i livet som om det inte finns någon väg ut. Vill jobba för att komma så långt bort från den platsen i mitt liv.
Jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde förra året och början av detta år. Jag var fylld med så mycket frustration över att jag inte hade någon kontroll. Kände mig så maktlös i livet. Men var och är otroligt tacksam för att jag hade Enzo vid min sida och även katterna som hjälpte mig igenom den tiden. Även familjehemmet som fanns där och såg efter mina fyrbenta barn när jag inte kunde.  

Under det här året som har gått hittills har mitt liv vänt otroligt mycket. Relation, boende och tar nya steg hela tiden. Fortsätter växa. Utmanar mig själv. Kämpar för att livet ska gå i en positiv riktning. Hoppas på varje beslut jag tar gynnar mig.