Sista maskinen med tvätt för dagen ligger i torktumlaren, har burit upp den rena tvätten. Jag är trött och pigg på samma gång. Var inte en sån klok idé att sova från 16.00 till 18.18 men oj vad skönt det var i stunden. Pojkarna har lagt sig, lillen har bäddad ner sig i överkastet och den stora ligger på sängen. Dom ligger där uppe ovetandes om att jag har planerat in en nattpromenad för oss som jag tror att vi alla kommer uppskatta. 

Behöver den där nattpromenad, mina tankar och känslor går på högvarv. I stunden vet jag inte vad som är rätt eller fel. Stora beslut som ska göras som i ena stunden känns självklara men i nästa stund skapar ångest. Är tacksam för att jag hade en period då allt kändes kravlöst och tillfredställande, en lycklig period. Jag är lycklig nu men med en gnutta ångest över framtiden som är säker och ovis på samma gång. Antar att jag måste ta djupa andetag och möta en dag i taget. Inte gå händelserna i förväg. Lättare sagt än gjort. Vem vet allt kanska blir en positiv överraskning och det blir ett lyckligt slut av det hela. Finns lyckliga slut ens eller finns det bara i filmernas värld?